Duktig katt!

Mätt i magen och motionerad, nästan som en hund.. Fast jag är ju en tiger, viss skillnad.
Det blir till att stryka lite tvätt nu innan det är dags för House.

Efter tvätt och i väntan på mat begav jag mig ut en sväng. Fick med mig gott sällskap också, det gör det hela så mycket mysigare.
Och jag kan knappt komma på någon bättre vandringsvän än min egen Björn-vän.
Han och jag har gjort vandringen till en konst, tycker jag faktiskt och jag tycker om att värmen är påväg med lite större steg så att även vi kan få sträcka ut lite.
Alla våra vandringar runt Sundsgården, det var dom som gjorde kvällarna sådär extra varma och mysiga. Säg vart vi inte gick, där i omgivningarna?
Det är väl värt att ta upp igen när vi bor så nära varandra. Jag behöver min Björn.
Jag behöver få vandra med honom och tystnaden som sällskap, båda på samma gång. Jag tror visst det kallas frihet. Jag tror det kallas lycka.
Rubriken syftar förresten på mig själv, för det är lite så jag känner mig idag.