Längesen vi sågs...

Tänk om jag börjar bli förkyld...
Vad tror ni annars att det kan vara för skit som hoppat på mig och gör mig snuvig i näsan och retar upp halsen om morgonen?
Tycker allt att det är en jävla dålig timing, faktiskt.
Snart är semestern slut och det är tänkt att jag ska jobba, då kan jag ju inte vara sjuk heller.
Det går inte ihop riktigt..i min lilla värld. Vi får väl se vart det hela leder men jag kanske borde börja bli lite mer försiktig om dagarna och se till att inte dra på mig mer olustigheter....
Jag har som sagt varken tid, råd eller ens lust med att bli förkyld.
Lust förresten...ofta man har lust med det. Pah!

Sitter och roar mig med Marcus bilder i hans bilddagbok.
Herr Carlsson..inte min påg, för er som genast fick för er att ni ville se hans bilder också.
Hmm..tjaa det kanske ni vill men jag tänker inte länka dit.
Har fått lite mer kontakt med Marcus nu bara under den senaste månaden.
Innan dess var det jättelängesen vi hördes av eller nåt. Tråkigt när det blir så men det är väl rätt lätt hänt när livet går sin gilla gång.
Det hade hänt en del sedan vi hördes sist ialla fall. Jag försöker inbilla mig det ialla fall, som om livet och dess innehåll betyder något. Det betyder något för mig.
Hur som helst så är det kul att vi hittat tillbaka till varandra.
Det är en fin vän.

Och jag sitter här och knarkar kent.
Jag saknar dom. Visst är det så att man saknar inte ordentligt förrän allt är borta, förrän man plötsligt inser vad det är som saknas.
Det är så förbannat sorligt men ack så sant. Ja..jag saknar dom.