And I’m in Lund again, and I still don’t get things right..

Nästa vecka vankas det två konserter och likaså veckan därpå.
Jag antar att konserthösten börjar ta fart på allvar och det känns riktigt bra!
Äntligen, får man väl säga? Hösten och vintern skulle minsann te sig påtok för lång och mörk om man inte fick liva upp tillvaron med lite musik och härligt umgänge.

I fredags var vi i Lund. Det var trevligt! Men det regnade en hel en hel massa fast å andra sidan så gjorde det inte så mycket för vi var ju faktiskt inomhus.
Vi var på Mejeriet och såg Amanda Jenssen.
Andra gången vi var där och såg henne och det var ännu bättre den här gången.
Jaa..oj vad bra det var!
Får väl ta och skriva ett litet inlägg om denna fantastiska kväll nu snart...
Det var en fin afton som förtjänar att förtäljas med omsorg..så jag tänker inte hafsa ner något i skrivande stund utan det får komma en annan gång.

Och appropå mitt förra inlägg så tyckte jag plötsligt att det verkade lite bekant..som om jag skrivit något liknande någon annan gång.
Jag antar att det är det där dåliga minnet som spökar och inte riktigt vill som jag.
Hur som helst så är jag nu i alla fall fullt medveten om att detta är min blogg.
Och att ni aldrig helt riktigt kan veta vad som kan ploppa upp här längre.
Men väntar er alltid något fint, man ska alltid hoppas på det bästa. Inte sant?

Såå..en annan kväll får det bli ett inlägg om Amanda.
Och om dagens bravader. Det är en historia i sig men vi fick i alla fall träffat vår kära Agnes Carlsson.
Det var kul. Riktigt kul!
Det är så tråkigt när tiden bara går mellan mötena med dom där speciella och fina människorna.
Artister som fina vänner. Det är inte bra att sakna för mycket...