måndag, november 17, 2008

Whatever you do, don’t leave me tonight...

Vad duktig jag är.. Jag har lyckats få med mig min kära våffelhjälte till vinterns stora begivenhet.
Fy fasen vad bra det känns. Glad tiger!
Förvisso är det ont när folk droppar av och av olika anledningar inte kan hänga med men då är det å andra sidan dessto roligare när man får med sig annat bra folk.
Och jag är glad att min hjärna får sina snilleblixtar ibland och framför allt för att Du tackade ja.

Vad händer i övrigt här?
Det jobbas..

Snart fyller jag år. Spännande värre!
I övrigt vet jag inte riktigt vad jag har att vänta här... Någon som har en god idé på vad som komma skall? Någon som har något att liva upp mig med medan jag går här och väntar?
Jag tror att jag väntar på en hel del och jag hatar när väntan är över och allt fint har varit..
Varför är det så? Varför är det roligare att vänta och se fram emot något än att sen verkligen vara där och uppleva det? Är inte det lite konstigt...
Eller är det bara jag som känner så?

Och ja, jag längtar!

Inga kommentarer: