lördag, april 10, 2010

Lördagsfilosofi

Sitter med ett gott glas vin här.
Ska snart försöka mig på lite tekniska saker. Vi får väl se hur det går...
Tihi.
Har precis ätit god mat.
Jaa..precis, faktiskt. För hela dagen har varit lite fördröjd..eller vad man ska säga.
Antar att det är så det blir när man varit ute och svidat en fredagskväll med fint sällskap!

Vi kom iväg till Köpenhamn.
Vår kungliga huvudstad!
Åt på samma ställe som i mars med Anneli. Ett fint ställe. Ett bra ställe!
Ett place med god mat, precis vad man behöver.

Sen knallade vi mot Ströget och Jazzhouse.
Gick lite för långt men hamnade rätt tillslut. Råkade se Pär och Amanda flumma runt.
Kom in, hittade bord och beställde fin dricka.
Ett mysigt litet ställe med massa bord och stolar framför den lilla scenen som redan var riggad med tre mikrofoner.
Marcus och jag satt mellan två bord. Mycket fiffigt. Tihi.

Fröken Jenssen började tillsammans med Pappa Pär och Elina.
Rev av en fin setlist akustiskt. Väldigt fint och annorlunda alltsammans.
Allt folk omkring satt som hänförda.
Det var väldigt mysigt alltihop.
Och om jag känt mig det minsta osäker under dagen så var jag helt säker på att jag var på helt rätt plats när jag väl satt där.
Lite som en revanch på gången jag missat då jag var sjuk.
Det är svårt att få för mycket av Amanda. Omöjligt..skulle jag vilja säga!

Efter en paus då de fortsatte att visa Ronja Rövardotter på två stora filmdukar var det dags för Melissa.
Och jag blev säker på en sak som inte varit möjligt för någon annan förutom fröken Sigvardsson förut.

Tidigt år 2003 satt jag i Helsingborgs konserthus och blev betagen. Jag blev så tagen och till mig att min högsta önskan skulle vara att få denna fina flicka att sitta på min sängkant och sjunga sina underbara låtar för mig varje kväll.
Det var vad jag ville, av Elin. Det var makalöst.
Aldrig förr, knappt ens med fröken A.T, har jag varit så glad över att se ett förband!
Elin gick rakt in i hjärtat.

Första gången jag såg Melissa 2008 blev jag ungefär lika taken och känslorna och förnuftet säger mig att jag kände helt rätt!
Hon är en underbar artist. Ödmjuk, varm, fin och helt fantastisk.
Tilsammans med en nisse på klaviatur och en på gitarr steg hon på scenen igårkväll.
Och det var så fint. Hennes röst är makalös.
Längtar tills jag får se henne igen, vare sig det blir i Landskrona eller Göteborg...
Fina artister får man aldrig för mycket av!
Och jag är verkligen helt förälskad i henne, i henns röst och hennes underbara texter.

Inga kommentarer: