Face the music...

Om det finns något jag verkligen avskyr så är det att vänta och undra.
Finns det något värre?
Inte ens när man vet på ett ungefär vad det är man väntar på. Varför man väntar.
Sånt där hjälper inte riktigt, eller tycker ni det?

No no no no no...yes?
No!
Det finns inte mycket som lättar upp väntans tider.
Och ibland bara hakar man upp sig.
Kanske för att man tror att det ska bli bättre då? Men varför handlar fina sånger antingen om något helt fantastiskt eller om när det tar slut?
Finns det inget fint mellanting?
Måste allt vara svart eller vitt?
Kan det inte får vara lite grått ibland?

Nej..kanske inte det. Så jag går i väntans tider.
Och det känns inte roligt! Men ibland måste man, visst, respektera folks önskningar och försöka hålla en låg profil.
Bara vänta och vänta. På en öppning och något nytt.
Så det är vad jag ska ägna mig åt nu.. Vänta.
Och hoppas på ett resultat snart snart snart, även fast jag inte tror på det själv!
Men..förutom allt det här så är livet väldigt fint här. Verkligen.
Det är ju helg nu! Och vi har just ätit gott...
Och fortfarande är Spotify bäst när man får låtar på hjärnan, mitt under måltiden och måste göra något åt det.
Tack tack tack, fina bästa Spotify...I love you!