Jag har snart lyckats ta mig genom halva We Are The Ark utan att tänka onödigt mycket. Utan att tänka så mycket alls, om jag ska vara ärlig.
Det kanske krävdes ett riktigt känsloladdat ögonblick för att på ett knökafullt KB en kulen söndag för att jag skulle få annat att koppla till den här skivan.
Kanske kanske..
Hur som helst så verkar det ha funkat..och jag är så glad. Inte ens om jag försöker anstränga mig så händer speciellt mycket.
Mest inget alls..
Åhh vad skönt! Men varför ska jag vara så trögfattad?
Måste det ta tio förbannade år?
Kanske kanske det. Kanske måste tiden få ha sin gång.
Hur som helst så känns det himla bra.
Så himla skönt.
Dock får vi väl se hur länge det håller i sig.. Jag hoppas på resten av livet! Yay..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
The Ark är ett fantastiskt bra band, deras låtar har hjälpt mig i många situationer
Skicka en kommentar