I follow rivers..

Oh vad bra kvällen blev, när allt väl kom igång!
Grabbarna kom på scen och verkade vara tillfreds med hela tillvaron. Vi stod väl bra men det var väldigt vad en av killarna brevid brölade mycket.
Om man inte kan sjunga bör man väl hålla tyst istället? Sjukt störigt var det men som tur var så hördes ändå Jay mest!
Tror att Marcus fick till en del fina bilder, jag har helt ärligt inte kollat igenom än.
Har haft annat för mig idag än att kolla bilder..
Mer om den här dagen senare, kanske uppdaterat med fina foton och dylikt. I annat fall vet ni vart ni ska leta!

Efteråt fick jag mig en ny t-shirt och jag hälsade även på fina kusinpojken. Hemskt trevligt! Han är alltid så snäll och söt.
Marcus och jag hade hävt i oss lite god dricka i Vinylbaren också. Trevligt förresten att Nico och Anna N hälsade när dom sprang förbi.
Det kanske var meningen att det skulle bli en sån där Wiesel-kväll.. Det kanske var förutbestämt?
Först Anna, sen tjejen i baren i Vinylen och sen det där på bussen.
Ibland blir vissa dagar helt enkelt Wiesel-dagar. Bara sådär!

Bussen ja.
Den höll vi för det första på att missa, chauffören blinkade utåt när det var minst en minut kvar så vi fick springa som små hästar för att hinna med. Jobbigt, men det gick!
Mycket folk på bussen och klockan var inte så sent ändå..
Så vi fick sitta lite konstigt, grabben och jag. Jag åkte baklänges och det var då jag fick syn på henne, ganska långt bak i bussen.
Jag började sen att stirra lite mycket så Marcus undrade om jag sett ett spöke och för ett ögonblick trodde jag nästan det för där satt en människa som jag inte sett ordentligt på hur många år som helst.
Tror att vi åkt buss ihop nån gång innan för något år sedan men inget var som nu.
Vi satt där och tittade på varandra nästan hela bussresan. Fånigt men sant.
Och jag är hundra procent säker på att hon tillslut insåg vem jag var. För hon satt där och log lite för sig själv, log mot mig, precis som jag log åt henne.
En ganska underlig känsla och jag ångrar så att jag inte gick fram och pratade för tillslut blev bussen ganska folktom..

Wieselgren.
Vad var det med den där skolan egentligen?
Det känns som om mycket som hände runt tiden jag gick där fortfarande spökar i mitt huvud.
Folk bor kvar i stan och ibland springer man på dom. Folk flyttar och ändå springer man på dom.
Och ibland hittar man tillbaka till något som nog var väldigt fint, fastän man nästan glömt bort det..