Bra, bättre, bäst!

Har det redan gått ett månvarv...undrar jag och funderar på om jag blivit knäpp annars.
Kanske har båda sakerna hänt, eller inget av det.
Man börjar i alla fall att undra!
Här kan ni läsa vad en annan figur tyckte om gårdagens konsert! Tycker inte att han hade världens koll men det är i alla fall något från nån som var på plats.
Uppenbarligen fattade han dock inte det här med att man ibland måste stämma en gitarr, hur ska man annars få den att låta annorlunda, så som man vill ha den?
Det finns andra artister (fröken Ternheim till exempel) som också stämmer gitarren, själv, rätt ofta.
Inget konstigt alls, alltså!
Förstår inte vad det är att klaga på...

Själv tyckte jag, och päronen med mig, att Adams var förträfflig.
Pigg, fräsch, snygg, rolig och engagerande. Och man får visst lov att sucka lite när man har så mycket låtmaterial att gå igenom och välja mellan.
Vem hade inte suckat över en sådan diger samling..
Han berättade små historier. Om just gitarren. Han funderade på sitt arrangemang och vilka låtar han skulle välja. Han kastade bort sin setlist ganska fort, faktiskt. Knycklade ihop den till en boll och kastade iväg den över axeln.
Jag tyckte att han var underbar!
Han är underbar och det var fint att se honom så skärpt. Både pappa och jag hade våra farhågor innan men ingen av oss blev besviken.
När Oh My Sweet Carolina mynnade fram fick jag tårar i ögonen och den spännande, intima, mysiga, magiska och helt fantastiska stämningen höll i sig precis hela aftonen igenom.
Det var underbart att höra hans röst, se fingrarna fara fram över halsen på gitarren och bara vara.
Klart bästa konserten detta året! Jag ångrar absolut ingenting!