Was it a dream?

Jag borde kanske skriva något vettigt....men jag vet inte vad. Orden räcker inte riktigt till.
Antar att alla känner till vad som hänt i Trollhättan idag.
Sverige är nu med bland de länder där ett dåd och dödande har inträffat i en skola.
Barn är skadade. Ett barn har dött.
Vad ska man skriva om det? Kanske har jag en väldig massa jag vill få ur mig men det känns på något vis lite tidigt. Innan man egentligen vet alla fakta kanske jag inte ska uttala mig så mycket?
Men jag kan i alla fall skriva så mycket som att jag är oerhört ledsen. Ledsen och lite chockad, även om det på något sätt var oundvikligt.
Det händer ju redan så mycket skit i vårt land så kanske var det bara en tidsfråga innan någon galning gav sig på barnen också.
Men vad jag inte kan tillåta...är att tycka att det är ok. Att något av allt det som hänt den senaste tiden är ok.
Knivdåden i Norrköping för några månader sedan. Skottlossningarna och dödandet i Malmö.
Dubbelmordet i Vallåkra.
Oavsett vilka avsikterna är så är det förfärligt att ta livet av en annan människa.
Jag fattar inte hur man ens kan få för sig en sådan grej..vare sig det är planerat eller sker i "all hast".

Vi måste vara mer rädda om oss. Ta hand om oss. Om varandra.
Vi får inte låta det här styra oss. Ondskan får inte vinna.
Det finns inget vi och dom. Någonstans måste vi försöka inse att vi alla är likadana. Och att vi ser varandra på det viset. Vare sig det handlar om att hjälpa någon på rätt väg igen eller att ta hand om någon som redan råkat illa ut.
Det får aldrig vara för sent....då har det redan gått för långt.
Tänk på det. Se dig omkring. Vad kan du göra för att hjälpa till? Ingen kan göra allt men alla kan göra något.