San Junipero

Jag antar att ni känner till min fascination och lilla besatthet över Black Mirror?
För ett tag sedan lyckades jag dessutom äntligen se ett avsnitt som jag mirakulöst nog missat innan.. Julspecialen från säsong två: White Christmas. Även det ett fantastiskt avsnitt. Som förvisso gjorde mig lite..illa till mods. Sådär som alla avsnitt gör.

Förutom ett enda.. Visst att det är lite jobbigt ibland men det är i alla fall ett avsnitt som, till skillnad från många andra, har ett lyckligt slut. Det ser i alla fall hyfsat lyckligt ut för att vara BM..

Ok- spoiler alert ifall det nu finns någon enda vettig människa kvar som inte sett avsnittet.
Ni kanske ska sluta läsa nu och absolut inte se filmen nedan.



Detta underbara avsnitt. Inte bara för att det handlar om det det gör eller för att jag, när jag såg det, föll handlöst för Mackenzie Davis- Yorkie. Inte bara därför.

Bland annat det. Men jag tror att väldigt mycket handlade om musiken.
Ni vet kanske i alla fall att musik är väldigt viktigt för mig. Och att musik kan göra så mycket med oss, inte bara mig.
Så när jag såg det här avsnittet första gången kändes allt ganska träffande och väldigt rätt. Sammanvävt med musiken är detta fortfarande mitt absoluta favoritavsnitt från alla säsonger. Helt klart.
Det handlar hur som helst om två tjejer som träffas på ett dansgolv i något som ser ut som 80-talet, 87 för att vara exakt. Men eftersom allt inte är som det verkar i Black Mirror innehåller även detta avsnitt en ganska stor twist.
Vad och hur tänker jag dock inte avslöja, det får ni se själva.

Men jag blev oerhört glad när jag hittade denna spellista. Genom musiken kan jag fortfarande se alltihop för mitt inre.
Och jag har plötsligt börjat förstå tjusningen med 80-tals musik. Tänka sig.


Så gör mig en liten tjänst i helgen- kolla in alla säsonger av Black Mirror och säg sedan vad ni tycker. Jag är hyfsat säker på att ni, liksom jag, kommer att älska det!

017